lördag 26 februari 2011

Fest

Ikväll ska jag få gå på fest. Ja, och så Andreas förstås. Barnvakt är fixad till två av tre. Lina kommer och tittar på Melodifestivalen med de två äldsta och Oskar, han får följa med, hängandes i bärselen. Och då frågan - Vad ska jag ha på mig? Garderoben känns hyffsat ouppdaterad såhär i efterdyningarna av en graviditet. Kroppen är väl inte heller riktigt som den brukar eller borde vara. Jag jobbar med det och har nog bara en två kilo kvar tills jag är tillbaka på startvikten. När startvikten nås får jag shoppa, det har jag lovat mig själv som ett mål. Något glädjande kommer jag dock i minna "skinny jeans" från Acne i storlek 27, provade nu i veckan och simsalabim. För bara 2 veckor sedan gick det inte. Då får det bli dem ikväll. Och så tror jag att jag tar och inviger mina Manolo Blahnik som jag fick senast jag var i New York - Tack Ann! Med tanke på klackens höjd och diameter så har jag liksom inte kunnat gå i dem tidigare, men som sagt - Nya tider, ny look! Fortsätter med Yogan och hälsosam mat så kanske jag slipper stå i vassen i sommar.

fredag 18 februari 2011

3 månader

Tre månader. Mindre än de andra barnen, ja lättare i varje fall, men faktiskt längre. Vid tre månaders kontrollen vägde han 6 085 g och var 63 cm lång och ståtlig. Edward vägde vid samma tidpunkt ca 7,2 kg och Elise ca 6,5. Det är förmodligen vändan med RS som gjort att han tappat en kurva. Hur som helst så är lille Oskar i varje fall en välmående och glad kille.

15e Februari - 3 år


Firandet av treåringen fortsatte i tisdags då det var själva födelsedagen. Morgon uppvaktningen bestod av sång och presenter på sängen. Lite konfunderad blev hon när vi kom in och sjöng, men sen slets paketen upp med glädje.
På Knyttet blev det ännu mera fira. Kompisarna sjöng och Elise fick gå en promenad, följa kottar och leta efter ett paket. En flagga var också hissad för att fira vår lilla flicka.
Väl hemma igen åt vi födelsedags middag. Spagetti och köttfärssås stod på önskelistan (efter lite input av mamma) och till dessert hade Elise valt små tårtbakelser till sig och Edward.

måndag 14 februari 2011

Kalasdax




Det är något alldeles speciellt när man blir så stor att man blir medveten om vad det innebär att fylla år och att ha kalas. Elise har väntat och väntat på detta enda sedan det att Edward fyllde 7 för en och en halv månad sedan. Så igår var det äntligen dax för treårs kalaset. Detta firades två dagar innan själva födelsedagen eftersom födelsedagen infaller en vanlig tisdag, och det innebär att gästerna förmodligen hade tänkt att arbeta. Det var en stolt och lycklig treåring som andaktsfullt blåste ut ljusen på tårtan och slet upp presenterna. Nu laddar vi om inför själva födelsedagen imorgon!


Axplock



7 års kalas med klasskompisarna i Kummelnäs



7 år!!


Besök av Katti


Annandag Jul

Trötta Julfirare




Kusinlek på Julafton

Julspel i kyrkan på Julaftons morgon


Trött av allt julstök
Edwards klass sjunger julsånger för föräldrarna

torsdag 10 februari 2011

Tavlan




Dagarna går och tiden flyter lätt ihop i mitt mammalediga liv. Vi går här hemma och vankar på dagarna, jag och lilleman. Pratar inte med så många mer än varandra och ser inte så många mer än varandra, och djuren förstås. Djuren ja, ett rikt djurliv kan vi stoltsera med här ute. Jag brukar säga till Andreas att det är som att sitta mitt i en tavla av Bruno Liljefors och så känns det när man sitter i vardagsrummet omgiven av alla fönster. Så mycket natur, och så nära naturen. Och allt är stilla, bara stilla. Inga bilar som låter eller människor som går förbi, ingenting förutom tystnad och stillhet. Ibland kommer rådjursfamiljen förbi, eller Herr Räv och varje dag får man uppleva alla talgoxar, talltitor, och hackspättar som kommer och äter vid fågelbordet. Och så Kurre, vår ekorre som också brukar besöka fåglarnas alldeles egna bord. Han klättrar upp där och sätter sig mitt i deras mat och äter. Länge sitter han där och man riktigt ser och hör hur irriterade fåglarna Knut, Rut och Tut är för att platsen nu är occuperad. Jo för lite rädda, det är de minsann.


Kurre brukar komma själv, och nu ser vi honom nästan varje dag, hoppande i något träd eller sittandes i fågelhuset. Men idag helt plötsligt när jag vaknade hörde jag något märkligt utanför fönstret och såg något fladdra förbi i ögonvrån. Det var vår lilla Kurre Ekorre det som sprang runt runt runt i tallen utanför, och han var inte själv, en liten ekorrflicka var det han lekte tafatt med. Och senare så var de ute vid matbordet båda två och for runt bland träden. Kan det kanske vara så att Kurre ekorre har gått och blivit kär? Jag fortsätter att sitta här i min tavla och observera, kanske får man se små ekorrbebisar om man har tur.

måndag 7 februari 2011

Ledig dag

Måndag, start på veckan och alltid en ledig dag för Elise. Inget dagis, bara mys med mamma och lillebror. En dag att rå om varandra, en rakt av glädjens dag! Eller??!!
Ja ledig dag är det, det är det inget snack om, men allt det där andra, ja jag vet inte det. Tanken är fin men som det så ofta är så stämmer inte tanken och verkligheten alltid överrens.
Hur ska en ammande småbarnsmamma kunna räcka till för en aktiv treåring? Man får försöka att aktivera alla så gott det går och på bästa sätt för alla inblandade, det går ju alltid ändå. Lyckliga är vi, men en del bråk och bus får man allt räkna med.

Och så denna måndag - studiedag i skolan. En mamma och tre barn hemma. Oj oj oj, bara tanken gör att det snurrar i huvudet, jag blir vimmelkantig. Hur ska vi hantera detta? Vad ska vi göra? Vi kan absolut inte vara hemma alla hela dagen, inte om vi vill att huset ska stå kvar och barn utan blessyrer.
Tillslut tar vi oss till Tekniska muséet, min tanke är att det kanske finns något för alla där. Ja, så länge jag är med så finns det ju i varjefall något för Oskar där.
Har hört om Nasa utställningen som Sverige är först i världen med att visa. Det kan ju vara spännande. När vi kommer dit har damen före oss i kön köpt den sista biljetten till just Nasa utställningen - men de ordinarie utställningarna går bra att se. Tråkigt nog tar Nasa utställningen upp en väldigt stor yta av ordinarie utställningarna. Kvar finns några trötta gamla montrar som visar telefoner och radioapparater, gruvan och några stenar. Vi äter lunch i restaurangen och tittar på det som tittas på kan. När vi beger oss hem känner jag mig lite besviken och jag tycker att utflykten blev lite misslyckad. Jag nämner något om det för mina barn som inte alls förstår vad jag pratar om. För dem var detta ett äventyr - även om de bara fick se en gammal telefon och bygga med lite lego.

tisdag 1 februari 2011

Buset

Oskar 2,5 månad